lördag 10 mars 2012

In Omnes

Jag ser dig i stenläggningen och i barken, jag läser om dig mellan raderna och hör din röst i klarinetten. När sista takten tonat ut håller vi andan och det är alldeles slående tyst.

Jag möter honom med skäggstubb och kanske är det du. Vi är ju en hårig släkt. Gubben i månen ler i mjugg och krokusarna sänder hälsningar.

Tänk, att du som inte längre är, plötsligt finns överallt.

fredag 9 mars 2012

Nordicwomensliterature.net

Solen flödar in och penslar skuggmönster på mitt golv, radion ger mig världsnyheter i all oändlighet och jag är uppfylld av århundraden av sprakande, gnistrande och ursinnig litteratur skriven av kvinnor. Igår kväll presenterades en ny hemsida med tusen år av nordisk litteraturhistoria, den digitala versionen av "Nordisk kvinnolitteraturhistoria", som gavs ut i fem band under 1990-talet.

Ebba Witt-Brattström liksom pyr av kraft, kunskap och underfundig humor när hon presenterar resultatet av många års arbete tillsammans med inbjudna författare från Norden. På engelska, men med personlig prägel och insprängd danska, isländska, norska och svenska, berättar Suzanne Brøgger (Danmark), Steinunn Sigurðardóttir (Island), Kristine Næss (Norge) och Lotta Lundberg (Sverige) om kvinnliga författarförebilder, om sin personliga skrivarhistoria och utmaningarna för kvinnliga författare under tidigare (och pågående) århundraden. Med fokus på det existentiella behovet av skrivande och litteratur, och på synliggörandet av dem som under tidigare epoker skrivit "bland skuggorna" eller hamnat där i en ensidig historieskrivning.

Stämningen i Felleshuset på ambassaden är både opretentiös och uppsluppen på kvällen den 8:e mars, det känns som att vi är med om någonting historiskt för (den kvinnliga) litteraturen. Och Marika Lagercrantz får jublande applåder när hon med stor inlevelse reciterar Edith Södergran (ställföreträdande för Monica Fagerholm från Finland som inte kunde närvara):

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...


("Vierge moderne", Dikter, 1916)

Hemsidan på svenska danska och engelska: NORDICWOMENSLITERATURE.NET

torsdag 1 mars 2012

Luggen

Ach, ick weeß et och nit. Säger min urberlinska frisör när hon pratar om sin senaste relation. Sedan två år tillbaka har jag för första gången en egen frisör. Min frisör påminner om en punkig seriefigur, med rakat hår på sidorna, ansiktet fullt av piercingar, stora kängor och hon pratar med rund berlinsk dialekt. Hon berättar för mig om sina kärlekshistorier, istället för tvärtom. Vi ses ganska ofta, jag och min frisör, eftersom en lång lugg inte är ett permanent tillstånd. Det är en fråga om millimeter. Jag har dessutom för stora glasögon.

Ända envisas hon med att aldrig klippa för mycket, utan precis lagom. På håret. Medan jag tycker att hon gott kan ta i lite. Men hon vill hellre att jag ska komma ofta. Så för två klippningar om året får jag en hel massa luggansning, sköna berlinska melodier och de senaste kärlekshistorierna på köpet. Och jag lämnar den gröna källarlokalen och möter berlinhimlen med ett leende på läpparna och massa små minihår i hela ansiktet.