onsdag 11 januari 2012

Vykort från mormor

En vanlig människa from Maria Mogren on Vimeo.

En januaridag och jag tänker på mormor. Som alltid fanns. Som alltid finns. Tyra, som liksom blev vackrare med åren, i färgstarka klänningar och med ett drömmande sinne. Pianospelande, läsande och vinnande i spel. Från en gård i Halland, till ett vitt hus vid Klarälven.
Bridgekvällar och bridgeblandning. Elsa Beskow och reproduktioner av Degas. En välskött trädgård, grönvita lakan, ärtskidor och trappor. Morgongymnastik med morfar i pyjamas, garderober och hattar. Fina halsband i fina askar. Alltid lärarinna, alltid i sista minuten, men raskare än de flesta. Tyra, barnet, som gömde sig bland fälten, som aldrig upphörde att vara nyfiken. Och som var en av de sista att flitigt skriva vykort med vacker och mot slutet aningen darrig handstil.

onsdag 4 januari 2012

Röda pärmar

Gult solnedgångsljus över blålila barockmoln en onsdagseftermiddag i januari 2012.

Skuggor på mina väggar. Tvättmaskinsrumlande och radioskvalande. Många böcker på skrivbordet, lästa, olästa, oskrivna. Och en pinfärsk, klarröd kalender. Helt ovetandes om de kommande tolv månaderna. Tiden och rymden och alla obegripligheter. Som får plats i en bok med mjuka, djupröda pärmar. Året som precis börjat är liksom snällt, oskrivet, en cirkel som ska dras. Inga stora katastrofer än, förutom de ständigt pågående. Dagarna blir ljusare, minut för minut. Stormarna drar förbi. Och återvänder. Löften om nytt. Barn som ska födas. Tonåringar som blir äldre, vuxna som kanske inte blir vuxnare. Närhet och saknad. Allt kommer att få plats. Tvåtusentolv.