lördag 27 februari 2010

Mitt kvarter

Med min för tunga sverigepackning späckad av senaste secondhandfynd tar jag den långsamma hissen från tunnelbanan upp till Brunnenstrasse. Solen skiner osäkert, vintern sitter kvar i marken där grushögarna är fastfrusna och de sista snöresterna inte har bestämt sig för att smälta än.

Men våren tränger sig på, med droppande blipblopljud och milda vindar. Mitt käraste TV-torn avtecknar sig mot blekblå himmel och poliserna vid synagogan har lämnat vintermunderingarna hemma. Den storväxta transvestiten med rosa pumps och tovigt hår vinglar liksom så ofta förbi hörnkrogen och den ekologiska yogabutiken för att svänga runt hörnet vid musikgymnasiet. Ibland har hon svårt att hålla sig på trottoaren, hon går sin egen väg. På Weinereis soffa ligger två tvillingpojkar, som får mig att tänka på min tvillingväntande gravida vän, medan det röks, dricks sekt och äts soppa runtomkring dem. Anything goes. Så vill vi i alla fall ha det i Berlin.

Men nyss hörde jag rop utanför. Det var svårt att urskilja orden. Men jag tror det var nynazister utan rakade skallar som skrek med grova röster mot byggnaden mittemot där den judiska skolan ligger. Det är första gången jag hör det här. Men vi vet att husen har hört det förut. Jag vill slänga all samlad okunskap och inskränkthet och rädsla för det okända och historielöshet och idioti längre bort än det går! Det finns ingenting värre än människoförakt och främlingsfientlighet.

Blandning är bäst. It´s all in the mix!