torsdag 31 december 2009

Strax innan 2010


Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer

Alf Henriksson

onsdag 30 december 2009

Snö föll inatt

Skymningshimlen färgas gullila av snöreflektioner och gatljusspeglingar. Näst sista dagen 2009. Berlinbarn åker träkälkar nedför knappt existenta, knappt snötäckta backar. Lika glada för det. Ett år då min värld blev fattigare tar slut imorgon. Tiden står inte still. Även om vi varken ser eller hör den gå.

Varje år blir världen fattigare. Varje år blir världen rikare. Och allt som varit är. För vi lämnas inte ensamma, vi lämnas sprängfyllda. Bror, du följer med mig nästa år. Vart jag går. Känner din skugga falla, hör dina ljudlösa steg, ser dig i skimrande ljus. Är aldrig ensam när du är med. Fast jag hade hellre haft dig i soffan, än på bild i hyllan.
Men du är fin på bilderna och ditt minne lyser starkt. Till Berlin och ännu längre.

söndag 20 december 2009

Publiken

Klar svartkall vinternatt. Går över masthuggets asfalt. En ensam minitaxi uppför backen. Stilla tunn frost. Går i min barndoms fotspår. Andas nattluft. Kyrkan kastar ingen skugga. Går i dina fotspår. Glömmer se efter stjärnor. Dagisgården är tom. Utemöblerna vilar. Andas samma luft som du. Hamnen på avstånd. Endast jag är vaken.

Allt som varit är. Alla dina steg är tagna. Men jag bär dig med en bit till. Och allt ser lite annorlunda ut. Går direkt in. Grindarna är lägre. Tårarna kommer snarare. Kan tycka om det. Direkt är livet. Och nu. Ingen tid att förlora.
Konsten talar om det. Konsten räddar liv. Det är jag övertygad om.
I Suzanne Ostens uppsättning av Lorcas pjäs "Publiken" är det förvillande, förvirrande, för mycket och förlösande. Allt får plats. Kärlek blod smärta död ensamhet och hästar. Julia reser sig från graven och jag ser dig där på scen. Jag hör dig i sången.

Allt du kunde blivit. Allt du varit. Allt du är. Bär jag med mig.

Publiken

tisdag 8 december 2009

söndag 6 december 2009

Ojämnt

På en bråkdels sekund förändrades matematiken.
Du försvann och fem blev fyra.
Ett ständigt tomrum, ljust och sprängfyllt.
Kåk i yatzy var en gång.
Imperfekt kom in i livet och fyra blev ett ojämnt tal.

onsdag 2 december 2009

Himmel över Göteborg

Kunde knappt slita mig från anblicken av tät morgondimma bortanför hisingsbron och kom aningens sent till kontoret vid järntorget där det alltid är någon på plats, telefonerna ringer, tangenterna knattrar och det med stigande intensitet fabriceras filmfestival.
Den nedgående solen stänker guld i fönstren på kungshöjd och himlen ovan hamnen är rosavitblå som ett storpack GB glass. Jordgubb vanilj blåbär.